Ensemble Laude Novella ELNCD-0304: Ekon från Poltava

Musik i krig och fred

Laude Novella & Insula Magica

Sverige och Ryssland har varit i krig åtskilliga gånger genom historien. Sedan 1999 har den svenska Laude Novella och Insula Magica från Sibirien gemensamt arbetat med ett projekt, Ekon från Poltava, där samarbetet paradoxalt nog kretsar kring tidigare generationers fiendskap.

Efter det svenska nederlaget i ukrainska Poltava 1709, splittrades Karl XII:s armé för vinden. De som inte dog direkt på slagfältet eller av sina blessyrer, tillfångatogs och placerades ut i ryska landsortsstäder, gärna öster och norr om Moskva. En viktig "svenskstad" var den sibiriska huvudstaden Tobolsk, med som mest 1200 svenskar, där bl.a. "hoboisten" Gustaf Blidström var fånge fram till freden 1721. Där använde han en del av sin tid med att skriva ned musiken i sin berömda notbok, som han lyckades få med sig hem till Sverige, och som idag finns i Skara. Där finner man en mängd menuetter, "poloneser" och marscher, men även variationer på ett under 1700-talet mycket omtyckt tema, 'Foli D’Espagne'. Att musiken verkligen stammar från den Sibiriska exilen vittnar flera dateringar om: över en av polonäserna står t.ex. skrivet "Tobolskj d. 22 octob. 1715. G.B." Blidströms notbok innehåller även en mängd material som belyser den "svenska" nationaldansen polskans tidiga historia. I själva verket var denna polska efterdans i tretakt mäkta populär i hela östersjöområdet, och alls inte bara i Sverige.

Blidströms danser blev startpunkten till en undersökning av svensk-ryska musikförbindelser genom historien. Propaganda var då som nu en viktig del av krigföringen. Vid inledningen av det Stora Nordiska kriget var ju Sverige framgångsrikt, och segern över ryssarna vid Narva 1700 har gett impuls till flera visor, bl.a. Sveriges fägneljud, som beskriver krigsförloppet med burlesk humor. Efter triumfen över tsaren var inte ryssen värd mer än mull, och de svenska soldaternas fältrop "Med Guds hjälp vilja vi strida" verkade väl då helt på sin plats som refräng. Intressant men förutsägbart är att samma typ av propaganda fanns på rysk sida om de grymma, svekfulla svenskarna. En person som i detta sammanhang besjungs och bespottas är den ukrainske kosackhövdingen Mazepa, som svek sitt hemland när han så olyckligt lierade sig med svenskarna, allt enligt textförfattaren till O ve Mazepa och Han flyr. Idag är Mazepa snarare hjälte i det självständiga Ukraina.

Men fälttåget kom som bekant att dra ut på tiden, och oändligt många kvällar tillbragtes vid lägereldarna. Kanske kunde man kring Dalaregementets läger höra hembygdens melodier i form av visor som Femtusen man eller kanske en danslåt. Givetvis fanns det i Poltava-armén soldater som spelade instrument i militäriskt syfte, alltså trumpetare som ex. behövdes vid signalgivning och dylikt, oboister och trumslagare likaså; men där fanns också andra musikaliskt bevandrade som snarare spelade för sin egen nöjes skull, ex. på fioler etc. - Kronan-fynden ger oss förresten kunskap om samma skillnad. I fångenskapen försörjde sig svenskarna med diverse hantverk och andra färdigheter, såsom konstruktionsarbeten - bl.a. finns byggnader kvar, och de ändrade på floden Lenas flodfåra, så att man slapp de enorma erosionsproblemen som hade ödelagt delar av staden ideligen - därjämte musikundervisning, fiolbygge och att organisera teater och danstillställningar (här kom väl Blidströms musiksamling väl till pass). Enligt Winblad von Walter komponerades Benderpolskan vid övergången av Düna 1701 av hälsingesoldaten och violinisten Johan Svart (dödad vid Liesna 1708), men låten kom att spelas även i Bender, därav namnet.

Sinclairvisan skrevs efter en uppmärksammad händelse, då en svensk officer Malcolm Sinclair 1739 mördades av ryska soldater vid Breslau. Visan uppmanar svenskarna att hämnas major Sinclairs död, ja kanske att ta revansch för det förödande nederlaget i Ukraina 20 år tidigare. Melodin är samma som i Blidströms Foli D’Espagne.

Den mycket hårda freden 1721 firades tydligen trots allt, och i Karlshamn skrev stadsmusikern Gottfried Lindeman sin Fredskantat, som här får symbolisera glädjen även i det försvenskade Skåneland, över att det krigiska 1600-talet med sina stormaktsambitioner med freden i Nystad 1721 var över.

Per Mattsson ©

Ur 1700-talets sibiriska musikhistoria - artikel av Anna Nedospasova - PDF-format
på svenska		på ryska

klicka för en närmare titt

26 bilder med videoinspelningar från en konsert med ensemblen Insula Magica i slottet Tsaritsyno i Moskva den 2. juli 2000

UTE GOEDECKE, sopran, blockflöjt, barockfiol, gotisk harpa
PER MATTSSON, barockfiol, vevlira, sång

ELENA KONDRATOVA, sopran
ALLA VORONTSOVA, alt, blockflöjt, slagverk
ALEXANDER PARIMAN, tenor
VITALY POLONSKY, bas
SERGEY TENITILOV, bas
EKATERINA KOUZMINYKH, viola da gamba
ANNA NEDOSPASSOVA, cembalo, slagverk
ARKADI BOURKHANOV, archlute, barockgitarr, viola da gamba, blockflöjt, slagverk

Inspelning: Studio "PoliPhony Records", maj 2003, Novosibirsk
Inspelningstekniker: Yuri Isakov: polyphony@mail.ru
Producent: Natalia Avdeeva
Omslag: Natalia Shintjapina
Foto: Per Mattsson och Marie Persson/Kungliga Biblioteket Stockholm
Översättning av ryska texter till svenska: Kjell Johansson

spårförteckning