Ensemble Laude Novella ELNCD-0305: Armed men and fair ladies

sång-fiddla-trombon: Le souvenir de vous me tue sång-harpa: Je demande ma bien venue sång-lira da braccio: Mercè te chiamo

lira da braccio: Romanesca harpa: Petit vriens blockflöjt-fiddla-trombon: Triste plaisir

fiddla-harpa-trombon: La dolce vista skalmeja-fiddla-trombon-slagverk: Instrumental lira da braccio-trombon-slagverk: Recercada segunda

Åren efter sekelskiftet 1400 sker en musikalisk revolution. En ny generation tonsättare söker sig till det enkla som kontrast till den komplexa stil som tidigare dominerat. De flesta av dessa nyskapande tonsättare som presenteras i Laude Novellas program är idag okända för den stora publiken: Grenon, Haucourt, Matheus de Perusio. De är fransmän eller flamländare: de mest bekanta idag är Guillaume Dufay och Gilles Binchois. Robert Morton, förmodligen engelsman, var verksam i Burgund, med det kanske förnämsta hovet av alla under 1400-talet. Även de italienska hoven slogs om att få anställa de bästa nederländska musikerna, och de värvades som man idag värvar spelare inom proffsfotbollen. Guillaume Dufay arbetade under flera år i Italien, och tros ha fått starka influenser där genom att lyssna till den inhemska musiken.

Dessa tonsättares musik känns för oss 2000-talsmänniskor förvånansvärt bekant. Den kärvhet som ibland finns i medeltidens harmonik ersätts med en ny sötma: inte minst Dufay använder sig av treklanger, som för oss 2000-talsmänniskor känns mycket familjära. Man skulle kunna säga att vår uppfattning om treklangsmusik som det "normala" faktiskt grundläggs genom dessa tonsättares verk. Och kanske är det detta som är "renässansmusik"? Att använda begreppet "renässans", pånyttfödelse när man talar om en konstart som musik är inte helt självklart. Vad är det "återfödda" i Dufays musik, hämtade han verkligen inspiration från de gamla grekerna? Ja, på så sätt att han t.ex. i sina motetter visar att musiken är släkt med matematiken, precis som man i det gamla Grekland tyckte. Man använde sig också under 1400-talet av instrument som lyra da braccio som man menade fanns redan under antiken.

Men det vi idag kallar "renässansmusik" har förstås mycket lite att göra med grekers och romares musik. Den bygger istället vidare på den tradition som grundlagts under århundradena innan, under medeltiden. Den improviserade italienska musiken, de kringresande engelsmännen med sitt speciella "engelska" sätt att arrangera, kombinerat med musik ur den stränga fransk/flamländska traditionen, allt detta formade tillsammans under 14-1500-talet något nytt, en underbar blandning av olika element: renässansmusik.

Per Mattsson ©

Ute Goedecke sång, harpa, skalmeja, blockflöjt
Stefan Wikström trombon
Johan Folker slagverk
Per Mattsson fiddla, lira da braccio

Inspelad i Oppmanna kyrka 6-8 oktober 2004
Inspelningstekniker: Sven Jansson
Foto: Efva Henrysson, Per Mattson
Grafisk form: Åsa Björck www.avig.se

spårförteckning